...det är en bitterljuv känsla när jag tänker på det. Har varit en helt fantastiskt vecka. Allt har varit långt ifrån bra vad gäller våra arbetsinsatser, men det känns som att man fått vänner för livet. Jag hade världens separationsångest när jag skulle stiga av båten i natt. Efter att ha haft en sån intensiv vecka och levt så "nära inpå" varandra så länge så var det jätte jobbigt att skiljas. Jag hoppas verkligen att vi träffas snart igen! Tycker inte att vi ska vänta till slutet på april innan vi ses igen! Jag önskar dock att min grupp hade fått en bättre sammanhållning, vi var alltid på skiljda håll. Det var synd :(
Men det var nog skönt att komma hem till eget hus (om vi bortser från festen på andra sidan). Har saknat alla kissor. Dock verkar dom inte lika glada att se mig som jag är att se dom.. Nåja, dom är bäst ändå :)
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar